Varning för vimsigt inlägg!
Det har varit en händelserik dag i Ida Arvidssons liv idag.
Först cyklade jag till jobbet i orkan...eh...okej då, det var bara lite vanlig motvind, men ja. Framåt gick det ju knappast i alla fall. Efter jobb dagen lång fick jag även reda på att kusin tog körkort idag. Grattis Liza! Vi slog vad i våras om vem som skulle bli klar med körkörtet först. Liza var tveksam till vadslagningen först eftersom jag hade kört i flera månader på körskolan, men inte pluggat så mycket teori. Oroa dig inte, försäkrade jag. Det är ju trots allt latmasken själv du har som motståndare!
Så nu ska jag bjuda Liza på fika. Tror jag ska tvinga syster att baka. Japp, så får det bli.
Efter att ha grattiskramat Liza cyklade jag hemåt. Blåste gjorde det såklart fortfarande från lite alla möjliga håll. Just som jag tänkte att det är skönt att jag inte känner människorna jag möter på hemvägen, med tanke på att jag ser ut som ett troll med håret åt alla håll, osminkad, jobbkläder och så vidare, dyker Sebastian upp från ingenstans. Eller okej då, han bor ungefär där jag cyklar förbi, men ändå. Stackarn, han måste ha undrat varför jag såg ut som ett troll helt plötsligt när jag inte gjort det hittills i vårat tre år långa förhållande. Nåväl, han överlevde denna traumatiska upplevelse and so did I.
Vi gick i alla fall hem till mig, segade och åt godis och så. Sen blev det stallet för min del. Kunde inte se att Svarten haltade och det har jag inte gjort de senaste dagarna heller så det blev en liten runda med Lina och Luniman. Sofia följde också med som sällskap. Mycket trevligt :)
När jag och Lina skulle cykla hem satt det en pytteliten mördarsnigel på mitt framhjul. Medan jag stod handlingsförlamad plockade Lina lugnt bort den och satte ner den i gräset. Ät nu lilla snigel, sa hon. Jag sa att hon skulle tvätta händerna med handsprit alternativt såga av sig handen. Vi får väl se vad hon väljer.
Nej, nu ska jag plugga lite teori tror jag. Bäst att passa på medan ögonen fortfarande är öppna menar jag.
Först cyklade jag till jobbet i orkan...eh...okej då, det var bara lite vanlig motvind, men ja. Framåt gick det ju knappast i alla fall. Efter jobb dagen lång fick jag även reda på att kusin tog körkort idag. Grattis Liza! Vi slog vad i våras om vem som skulle bli klar med körkörtet först. Liza var tveksam till vadslagningen först eftersom jag hade kört i flera månader på körskolan, men inte pluggat så mycket teori. Oroa dig inte, försäkrade jag. Det är ju trots allt latmasken själv du har som motståndare!
Så nu ska jag bjuda Liza på fika. Tror jag ska tvinga syster att baka. Japp, så får det bli.
Efter att ha grattiskramat Liza cyklade jag hemåt. Blåste gjorde det såklart fortfarande från lite alla möjliga håll. Just som jag tänkte att det är skönt att jag inte känner människorna jag möter på hemvägen, med tanke på att jag ser ut som ett troll med håret åt alla håll, osminkad, jobbkläder och så vidare, dyker Sebastian upp från ingenstans. Eller okej då, han bor ungefär där jag cyklar förbi, men ändå. Stackarn, han måste ha undrat varför jag såg ut som ett troll helt plötsligt när jag inte gjort det hittills i vårat tre år långa förhållande. Nåväl, han överlevde denna traumatiska upplevelse and so did I.
Vi gick i alla fall hem till mig, segade och åt godis och så. Sen blev det stallet för min del. Kunde inte se att Svarten haltade och det har jag inte gjort de senaste dagarna heller så det blev en liten runda med Lina och Luniman. Sofia följde också med som sällskap. Mycket trevligt :)
När jag och Lina skulle cykla hem satt det en pytteliten mördarsnigel på mitt framhjul. Medan jag stod handlingsförlamad plockade Lina lugnt bort den och satte ner den i gräset. Ät nu lilla snigel, sa hon. Jag sa att hon skulle tvätta händerna med handsprit alternativt såga av sig handen. Vi får väl se vad hon väljer.
Nej, nu ska jag plugga lite teori tror jag. Bäst att passa på medan ögonen fortfarande är öppna menar jag.
Kommentarer
Trackback
