littlelackoholic

Det är nu jag borde hoppa jämfota av lycka som jag gör varje år när första snön faller. Istället känns det bara väldigt jobbigt med snö. Körde för första gången till jobbet i snö. Sjukt obehagligt! Inte blev det bättre nu i eftermiddags när en bil kör ut från en infart bara några meter framför mig och jag hann precis bromsa i tid. Idiot säger jag bara! Sen höll jag och Sofia (med en liten överdrift) på att bli överkörda av tåget. Det började blinka rött när jag hade mindre än tio meter kvar fram till själva spåret. Jag hann som tur var stanna.

Sen blev det plötsligt väldigt halt och bilen slirade lite hit och dit. Jag var livrädd.

Lite senare när jag är nästan hemma ser jag att en bil kört i diket. Bilen frmför mig stannar, en man kliver ut och går fram till bilen i diket. Ser hur han öpnnar bildörren på passargerarsidan, säger något, stänger bildörren och går sedan tillbaka till sin egen bil. Jag öppnar dörren och under dessa sekunder har ungefär alla läskiga tankar man kan tänka sig i samband med en trafikolycka, hunnit fara genom mitt huvud.

Mannen ser antagligen att jag inte vet vad jag ska göra när jag först öpnnar bildörren lite, sedan stänger den och sen öppnar den igen. Han går fram till mig och säger att det inte är någon fara med killen. Han har kört för fort men vägrar erkänna det och ville tydligen inte ha någon hjälp. Så mannen sa att jag kunde åka och han gjorde detsamma.

Så nu tänker jag bilstrejka imorgon. Det var nog med obehagliga upplevelser för idag så nu åker jag med mamma till jobbet imorgon. Blööööö på snöööö!