littlelackoholic

Ikväll ska jag laga köttbullar och spaghetti, tänkte jag när jag cyklade hem från jobbet.

Letade fram en kokbok och började titta efter recept. I ett av recepten stod det att man skulle ha havregryn i. "WTF?! Havregryn i köttbullar? Hur? Varför? Blä?"

Inser sedan att kokboken heter "Mat för barn". Jag ringer mormor istället:

Ida: Mormor, kan jag få ditt recept på köttbullar?
Mormor: Recept? Men jag har ju inget recept. Jag har det i huvudet.
Ida: Jaaa? Men kan du inte säga hur receptet i huvudet ser ut då? För jag ska göra köttbullar. Nu.
Mormor: *Ger mig receptet*

Några minuter senare:

Ida: Emma, köpte du och pappa spaghetti innan?
Emma: Spaghetti? Skulle vi det?
Ida: Men ja! Det står ju på inköpslistan.
Emma: Vilken lista? Du sa ju att du skulle lägga den på köksbordet, men jag hittade ingen.
Ida: Men åh, jag råkade lägga den på köksbänken istället, såg du inte den?
Emma: Nej och inte pappa heller. Vi köpte ingen annan pasta heller.
Ida: H-E-L-V-E-T-E. Jag vill ha spaghetti!
Emma: Men cykla och köp då gnällspik! Du är väl inte fem år?!
Ida: Nääe, men jag cyklade förbi affären på vägen hem och jag orkar inte cykla tillbaka. Kan inte du göra det?
Emma: Men kan vi inte ha nudlar istället då? Det finns ju hemma.
Ida: NUDLAR?? Till KÖTTBULLAR? Skojar du? Aldrig att jag äter nudlar till köttbullar!
Emma: Du är ju hopplös! Jag löser det, jag går in till Susanne och hämtar.

Sagt och gjort. Vad hade vi gjort utan våra kära grannar med spaghetti i skafferiet?

När jag och Emma någon timma senare lyckats rulla köttbullar enligt mormors recept, ätit dem och jag höll på att plocka disken, ringer mormor.

Mormor: Gick det bra att göra köttbullarna? Blev de goda?
Ida: Nja, inte lika goda som de du gör, men fullt ätliga. Tack för receptet.
Mormor: Varsågod! Du...vill ni inte komma på middag snart? Hur jobbar du imorgon?

Alltså...ska jag tolka detta som om hon tror att vi svälter...?