2 januari 2014
Idag när jag gick ut till bilen för att åka till jobbet ropade Lina godmorgon till mig. Hon stod och väntade på sin pappa. Tänk att så lite kan göra så mycket. Hade jag fått bestämma hade Lina inte åkt tillbaka till Umeå på måndag utan istället hade vi fortsatt bo grannar och vinkat till varandra varje morgon.Efter jobbet och städ av lägenheten, åkte jag och Lina till stallet tillsammans. Vi myste med hästarna och pratade oavbrutet. Precis som vanligt. Svarten verkade glad att se mig. Han kom fram direkt i hagen och ville pussas. Sen fick jag lite dåligt samvete för att jag inte varit hos honom sedan i fredags. Han vände bort huvudet medan jag borstade och försökte se så missnöjd ut han bara kunde. Tills jag började borsta på hans favoritställe på halsen. Då var han tvungen att puffa lite på mig och lägga mulen på min axel. Älskade häst!När Lina berättade att nästa gång hon kommer hem till Varberg så är det sommarlov, kändes det plötsligt väldigt tungt. Hela våren utan Lina? Urs, jag hatar att känna saknad! Hoppas tiden tills vi ses igen går fort.Nu ska jag äntligen sova. Kunde inte sova inatt eftersom dygnet blivit så felvänt så det blev alldeles för lite sömn.Imorgon väntar jobb på förmiddagen, sen handling och stallet med Lina. På kvällen kommer min familj hit och så ska jag bjuda på kvällsmat.
Kommentarer
Trackback
