Som om tiden stått stilla
Åh så roligt det var att ses igen! Man kan ju tänka sig att efter fyra år borde ändå något ha förändrats, men icke! Det var precis som det alltid är när vi ses. Först blir danskan bara som en gröt i huvudet under några minuter och man får fråga om ibland. Sen går det lättare och lättare. Det kändes lite stelt i början, kanske för att jag aldrig träffat Emily (Alexanders flickvän) förut. Det hör till ovanligheterna eftersom vi alla brukar umgås som en stor familj. Men snart pratade vi allihopa om allt och inget och allt kändes som det brukar.Ett par timmar senare hade jag tryckt i mig så mycket laxmoussetårta, kreolsk gryta, ananaspaj och glass jag bara orkade och efter ytterligare lite prat och skratt gick jag ut och skrapade rutorna (nåja, pappa fick skrapa det mesta om jag ska vara ärlig) och körde hem till mig.Ser verkligen fram emot morgondagen!
Kommentarer
Trackback
