Liten Ida
Man vet att man är kort när man står bland chipshyllorna på Kvantum och inser att man inte når chipssorten man vill ha, för att den står högst upp. Jag hann börja fundera på om jag skulle kunna klättra lite och sträcka mig så mycket jag bara kunde (det fattades typ tjugo centimeter). Som tur var slapp jag bestiga chipshyllan för jag var modig nog att fråga en lång farbror om hjälp. Hans fru klappade mig på armen och sa "jag vet hur du känner lilla vän".
Så jag fick chipsen till slut i alla fall :D
Så jag fick chipsen till slut i alla fall :D
Kommentarer
Trackback